Julen närmar sig. Jag har funderat mycket på hur den ska firas. Alla våra tre barn kommer hem + en sambo, så det kommer bli väldigt familjemysigt här hemma. Men maken då? Det skulle vara en jätteapparat känner jag att forsla hem honom ens för några timmar. Har kommit fram till att jag och barnen ska hälsa på honom istället, i hans lilla tvåa. Göra det så trevligt vi kan, med några julklappar och julfika. Men inte på själva julaftonen utan dagen före.
På själva julaftonen kommer jag delta i den julbuffé som personalen lagar till kl 13. Då är även anhöriga inbjudna. Men egentligen har vi redan haft ett anhörig-julbord, på kvällen den 5 december. Ett utdraget sådant, vi höll igång i 3 timmar. Inte bara mat utan sång också. Personalen hade övat in ett par kända julsånger med de boende, inklusive tamburiner och tomteluvor (på personalen). Och så fick vi alla stämma in i allsång. De visade också ett bildspel med foton från året som gått. Mycket god mat med allt som hör till.
Idag har maken fått åka in till akuten igen. Han klagade på bröstsmärtor i morse och på helgerna är det sällan någon sjuksköterska som hinner åka ut dit, eller gör dom det så känner dom inte maken utan skickar in honom ”för säkerhets skull”. När personalen ringde mig var ambulansen redan där så jag fick åka direkt till akuten. Jag skulle föredra om de ringde tidigare så jag hinner åka till boendet och påverka beslutet. Det är så svårt att förstå maken rätt. Han är expert på att sätta diagnoser på sig själv. Jag fick läsa ur Wikipedia för honom häromdagen då han var övertygad om att han hade fått snäckfeber (bilharzia), en parasitsjukdom som inte finns på våra breddgrader. Innan dess hade han fått för sig att han blivit förgiftad med vit flugsvamp. Så hjärtinfarkt är ju betydligt mer trovärdigt.
Nu är han tillbaka på boendet igen, blodprovad, ekgad och lungröntgad. Allt såg ok ut.
Meningen var att vi skulle ha ett läkarmöte bland annat för att dra upp gränsen för när personalen ska ringa efter ambulans. Men läkaren som är knuten till boendet har varit (är fortfarande?) sjukskriven sedan en tid tillbaka så det verkar dröja.
Det blir kanske inte fler inlägg före jul så jag avslutar med en önskan till alla läsare om en riktigt skön jul, utan besök på akuten!
Fru Parkinson 
Hej fru P
Ja, man får göra så gott man kan med julfirandet. Jag tar inte heller hem min man. Jag går till min man på fm och firar lite. Sedan går jag själv ner till färjan här i Helsingborg. Båten går 12.00 och det blir en dubbeltura med julbord. Han en kompis med mig som också är ”ensam”. Går åter till min man vid 17 tiden då julbord serveras. Jag sitter med och matar maken.
Sedan fortsätter jag julfirandet hemma med tv:n som sällskap. Så tacksam över att bo granne med boendet.
Min make har varit inne akut 3 ggr på två veckor i november. Slemmar igen och får ner mat i lungorna. På akuten görs ofta ingenting numera.
Jag var bortrest på solsemester de två sista gångerna han var inne. Mycket nervöst att då befinna sig långt borta. Jag ringde från Spanien och hörde mig för om hans tillstånd. Fick klart för mig att han då inte fått sina mediciner på 8 timmar. Han hade hela arsenalen med sig. När jag frågade varför de inte gett honom medicinerna sa dom ”det här är faktiskt en akutmottagning”. Min make har mediciner varannan timme! Man blir både bestört och förbannad.
Vi har nu haft ny SIP och bestämt att det inte blir fler ambulanstransporter. Han vårdas bättre på boendet.
En trevlig jul önskar jag er alla.
Maria
GillaGillad av 1 person
Kära Maria. Det där med att akuten inte har mediciner till hands, känner jag igen. Har då gällt makens Madopark. Jag har en liten reservförpackning med mig i handväskan när jag åker till akuten. Numera får han inte Madopark varannan timme utan bara 3 gånger per dag, vilket fungerar förvånande okej. Jag gav honom 2 st kl 13.10 – 5 minuter senare dök en sjuksköterska upp med samma dos. Det var ju bra skött!
Vad betyder SIP? Något sorts läkarmöte?
Vi har som jag uppfattat det bestämt att maken inte ska behöva åka in annat än när det verkligen är akut/livshotande. Men var drar man gränsen där, det klarar inte personalen och akutsjuksköterskan de kontaktar utanför vardagstid, vågar ofta inte annat än rekommendera ambulans.
Jag tänker att det nog varierar mycket mellan boendena. På makens boende är det bara 6 gäster. Hjärtstartare finns det ingen. På ett större ställe antar jag att det kanske t o m finns en ständigt närvarande sjuksköterska.
Tack för din kommentar!
GillaGilla
Hek
SIP betyder samordnad individuell planen. Denna har vi reviderat de sista tre åren. Den görs med maken, mig, sjuksköterskan och den ansvariga läkaren. Där har vi beslutat om olika saker allt efter hälsotillståndet har förändrats.
Har alltid känts bra så man vet var man står i olika akuta lägen. En SIP går alltid att ändra tillbaka. Läs mer om SIP på inter net.
På min makes avdelning bor ca 20 personer. På hela boendet ca
80 st. Ett stort vårdboende som i början av februari går över från Attendo till kommunen. Det har varit mycket klagomål…. Men blir långsamt bättre.
Själv önskar jag inte att min ålderdom ska bli så. Min svärfar är 101,7 år, men fick nyligen avslag på vårdboende. Men han behöver endast hjälp med stödstrumpor på… och av. Då kvalar man inte in. Nog bäst så😊
Allt gott nu till er alla. Går nu till
maken en sväng igen. I dag sa han att han ville ha en grogg. Får väl ta med en liten🍸🍾Tänk vad det svänger fort med parkinson. Ena dagen kris, nästa dag så här med längtan efter något gott.
Maria
GillaGillad av 1 person
Hej!
Min make bor hemma med allt vad det innebär… I år kommer både mina och hans barn och barnbarn hem och det gör att all lediga tid på sistone gått till att förbereda med mat och klappar. Vill så gärna att vi alla ska få en fin helg tillsammans. Men inte lätt då maken är måttligt intresserad och känner sig förbigången av mig då han inte får lika uppmärksamhet. Ibland undrar man vem som är barn och vuxen. Kan då känna att det varit lättare om han var på ett boende. Längtar efter att få umgås i mitt hem normalt och glatt med nära och kära. Barnbarnen skulle jag vilja ägna all min tid. Men den dagen kanske kommer. Med önskan om en fin jul!
GillaGillad av 1 person
Vi är nog många som känner igen oss i det du skriver. En av de jobbigaste följderna av denna sjukdom med alla sina mediciner, är att den sjukes personlighet förändras. Det gör det verkligen inte lättare att ha tålamod och att orka ställa upp. Hoppas att ni ändå får en lugn och konfliktfri julhelg!
Tack för kommentaren.
GillaGilla
Jag förstår att personalen på boendet skickar in boenden hellre en gång för mycket än en gång för litet. Skickar man inte in och det sen ”går åt skogen” är det ju personalen som kritiseras. Så därför kan det vara bra om anhöriga tar ett beslut om hur det ska förfaras, så personalen har något att rätta sig efter.
Du verkar ha kommit på ett bra sätt hur ni ska fira julen, det blir säkert bra för alla.
God jul och Gott nytt år önskar jag dig och din familj och även de andra som kommenterar här.
GillaGillad av 1 person
Tack detsamma Eva, och tack för kommentaren. Det är så bra att du dyker upp här och ger en röst åt personalen! Det kan ju lätt bli så att man bara ser saker från sin egen vinkel.
GillaGilla
Ja men jag förstår också att du ser saker och ting från ditt och din makes håll, det måste du få göra. Det är inte samma sak att vara anhörig som att vara personal, som anhörig ser man ju det mesta på ett mer känslomässigt sätt.
Det är ju bra om man kan hitta lösningar som fungerar för alla!
God fortsättning på julen!
GillaGillad av 1 person