Julen närmar sig. Jag har funderat mycket på hur den ska firas. Alla våra tre barn kommer hem + en sambo, så det kommer bli väldigt familjemysigt här hemma. Men maken då? Det skulle vara en jätteapparat känner jag att forsla hem honom ens för några timmar. Har kommit fram till att jag och barnen ska hälsa på honom istället, i hans lilla tvåa. Göra det så trevligt vi kan, med några julklappar och julfika. Men inte på själva julaftonen utan dagen före.
På själva julaftonen kommer jag delta i den julbuffé som personalen lagar till kl 13. Då är även anhöriga inbjudna. Men egentligen har vi redan haft ett anhörig-julbord, på kvällen den 5 december. Ett utdraget sådant, vi höll igång i 3 timmar. Inte bara mat utan sång också. Personalen hade övat in ett par kända julsånger med de boende, inklusive tamburiner och tomteluvor (på personalen). Och så fick vi alla stämma in i allsång. De visade också ett bildspel med foton från året som gått. Mycket god mat med allt som hör till.
Idag har maken fått åka in till akuten igen. Han klagade på bröstsmärtor i morse och på helgerna är det sällan någon sjuksköterska som hinner åka ut dit, eller gör dom det så känner dom inte maken utan skickar in honom ”för säkerhets skull”. När personalen ringde mig var ambulansen redan där så jag fick åka direkt till akuten. Jag skulle föredra om de ringde tidigare så jag hinner åka till boendet och påverka beslutet. Det är så svårt att förstå maken rätt. Han är expert på att sätta diagnoser på sig själv. Jag fick läsa ur Wikipedia för honom häromdagen då han var övertygad om att han hade fått snäckfeber (bilharzia), en parasitsjukdom som inte finns på våra breddgrader. Innan dess hade han fått för sig att han blivit förgiftad med vit flugsvamp. Så hjärtinfarkt är ju betydligt mer trovärdigt.
Nu är han tillbaka på boendet igen, blodprovad, ekgad och lungröntgad. Allt såg ok ut.
Meningen var att vi skulle ha ett läkarmöte bland annat för att dra upp gränsen för när personalen ska ringa efter ambulans. Men läkaren som är knuten till boendet har varit (är fortfarande?) sjukskriven sedan en tid tillbaka så det verkar dröja.
Det blir kanske inte fler inlägg före jul så jag avslutar med en önskan till alla läsare om en riktigt skön jul, utan besök på akuten!
Fru Parkinson 